emmahultin

Sitter här i en nybäddad och sköljmedelsdoftande säng och äter ett ägg och funderar över hur stolt jag är över mig själv (och Anders) som klarat 5 månader på distans. Ibalnd känns det rent hopplöst och jag är redo att packa ner mina saker på sekunden och åka hem så allt kan vara som vanligt. Men oftast rullar dagarna på i ett otroligt tempo och snart är det dags att åka hem på en snabbvisit igen. Man blir så otorligt glad över de där små, korta besöken som är så fyllda av kärlek och glädje.

Pratade med de 3 semesterfirarna i Saalbach tidigare ikväll och de skulle upp till någon toppstuga och äta revbensspjäll och sedan åka kjälke ner till byn, mysigt! Men mitt kokta ägg i min nybäddade sköljmedelsdoftande säng smakar för tillfället också riktigt bra så idag kan jag inte klaga. Och stoltheten är en bra vän :)

Tack till mina underbara vänner därhemma som stöttar med kort, nallar, sms, samtal och kommentarer, ni är mitt ALLT!